Fällde träd häromdagen på sjötomten. Många grenar stora som små kapas av. De ligger överallt och ser oändligt många ut. Det går inte att tänka på hur enformigt det är att släpa dem till rishögen. Det kommer att ta timmar. Bara att göra! Samlar grenar, så många som möjligt åt gången, drar eller lyfter dem till rishögen. Går tillbaka, samma moment, hela dagen. Mängden ris som ska forslas har betydelse för känslan. Några få grenar är ingen match. Är det många, kommer det att ta flera timmar. Då gäller det att idka mindfulness. Lätt att känna uppgivenhet. Grenarna till rishögen, återvänder, samma moment gång på gång. Det blir klart.
Kapa och klyva ved. Stockar ligger i högar utomhus och måste in till vintern. Kapar den ena stocken efter den andra. Därefter ska allt klyvas. I början känns det oändligt. Bara att göra. Till slut ligger allt i vedboden.
Koncentration och fokus. En erfarenhet många hade förr då man levde under förhållanden som krävde uthållighet. Gräva diken för hand. Ta ner virke till ett hus med manuell såg. Sticka en tröja. Allt måste bli klart i tid. Då handlade det om överlevnad.
Att se framför sig en oändlig uppgift som att tömma ett gammalt hus på saker inför en renovering, skruva fast plåtskivor på en stor lagård, röja hektar efter hektar av skog kan te sig förlamande ifall det inte är ett uppdrag som måste slutföras.
Eller att ta den där nyttiga långpromenaden i gråmulet väder, ringa det jobbiga samtalet, göra klart skolarbete, skriva klart romanen.
Bara gör! Till slut blir det klart!
Saxhagen Gård 