Mindfullness i skogen

Att röja tätvuxen asp är svettigt, träden faller över varandra och mig. Samtidigt måste jag vara försiktig med träd runtom som jag vill spara, gran, tall, rönn, sälg, en, björk och även en och annan asp.

Röjningen får ske i omgångar. Först tar jag de flesta jag kan. När bränslet tar slut i röjsågen tar jag en paus och städar undan det jag röjt. Lägger träden i ordnade högar. Tycker det är trevligt att kunna gå i skogen även efter röjning.

Tar några steg bakåt och tittar på hur luftigt det är. Ger mig på de träd jag missade första gången.

Arbetet är enformigt och kan kännas oändligt långt när jag ser aspbeståndet som en vägg framför mig.

Att då bestämma mig att vara i stunden och inte tänka på annat än det jag håller på med om det så är att fälla träd efter träd eller samla ihop dem i högar efteråt är mindfullness i skogen för mig. Låta varje asp som faller vara bara det. Inte tänka på alla trädstammar som ligger huller om buller. Ta träd för träd och lägga i en hög och i nästa hög och nästa. Vara i stunden hela tiden.

Plötsligt ligger sista trädet i högen. Det blev fina timmar i solen och dags att gå hem.

IMG_3328

Eat right to keep fit!

Har varit intresserad av kostfrågor sedan jag vid 14 års ålder läste en boken ”Eat right to keep fit”. Forskningen visar till exempel att en varierad tarmbakterieflora minskar risken för inflammationer i kroppen. Rödbetor höjer prestationen. Det finns fler exempel på kostens betydelse för vår hälsa.

Det som oroar mig är att det inte forskas tillräckligt på kost och hälsa. Livsmedelsverket skriver att vi vet inte tillräckligt för att rekommendera ditten och datten. Däremot tog det många år innan Livsmedelsverket släppte information om palmolja som är cancerogent och som finns i många matprodukter som småkakor, margarin mm. Är inte negativ mot mediciner eller läkare men önskar att forskningen kring kost och hälsa borde prioriteras högre.

Vissa saker vet alla läkare liksom medborgare som behovet av vitaminer, jod, proteiner mm för kroppens och hjärnans utveckling.

Vi vet också att på vissa platser på jorden, bland annat Okinawa i Japan, lever människor längre och är piggare högre upp i åldrarna beroende på livsstil.

Ändå förlitar vi oss mer på mediciner än kost. Många har svårt att ändra livsstil och då är det lättare att göra en operation eller äta mediciner för att gå ner i vikt eller motverka sjukdomar.

Pengar är makt. Läkemedelsföretagen är inte intresserade av forskning kring kost och hälsa. En del läkare forskar på det och det är hedervärt för om kosten är huvudanledningen till hur vi mår är det näringsfysiologerna vi behöver för rådgivning. Psykologer och psykoterapeuter behövs för att vi ska ändra sin livsstil.

Finns även andra yrkesgrupper som kan vara viktiga som yogalärare för att människor ska minska stressen och träna upp kroppen.

Det krävs intresse och motivation för att leta upp forskning kring kost och hälsa men det borde vara något alla borde få del av och hjälp att följa.

Tror att de flesta vill leva ett gott liv länge. Vi måste få den hjälp vi behöver för att göra det. Forskning måste handla om att förebygga sjukdomar liksom att bota dem. Självklart ska forskning kring mediciner fortsätta men vi får inte bortprioritera forskning om kost.

I min framtida värld slipper jag se godishyllorna i butiken. Alla har förstått att det är ohälsosamt och skadligt för våra kroppar. Och lördagsgodiset – förlegat! Eller påskäggen fulla med godis? Glöm det och lär barnen äta mer vuxen smak som hummus med morot -gurkstavar, goda ostar, mozzarella med tomater, oliver mm

Vårvintervånda

Hösten och vårvintern, två årstider som är varandras motsatser. Hösten förnekar sig inte. Vi går mot mörkare tider. Det regnar ofta. Vi vet det. Det regnar på hösten och blir långsamt kallare. De färgglada bladen singlar mot marken. De som inte självmant lämnat trädet slits från grenen av höststormen. Den som river upp rötter på träd som faller blixtsnabbt mot marken. Skog och stad vilar i det grå.

Hösten kan vara soliga dagar med skogspromenader. Det är en bonus. Då blir det en fin höst. Men en dålig höst finns inte. Hösten är höst.

Annat är det med vårvintern som börjar när temperaturen stiger och ljuset kommer åter. Snön smälter bort. Solen stiger och ger värme på dagen. Äntligen slut på skottning av snö och slaskiga vägar. Dags att byta ut vinterjackan mot en tunnare. Men vårvintern är förrädisk. Precis när vi vant oss vid promenaden på grusvägen som solen ger en varm röd färg, njutit av färgbrytningen mellan gröna granar och blå sky, sett alhängena växa och bara, bara någon dag till skulle de spricka upp och ge bina pollen. Bina har varit ute och tömt tarmen, letar mat. Då sjunker temperaturen. Snön faller och faller. Det tar aldrig slut. Bina kryper in i kupan igen. Gör ett klot, skyddar sin drottning.

Vårvintervåndan. Hur länge ska snön falla? Nähä – det blev inte vår! Ska det dröja till april eller ve och fasa maj?

IMG_3254

Lyckan av att inte hålla tyst!

Igår på väg från ett härligt möte med en vän från Guatemala till sonen hamnade jag i trängseln på pendeltåget vid Odenplan. Sa rätt ut i luften något i  stil med ”det här är exotiskt, bor på landet och behöver aldrig trängas annars”. Då säger en man som står bredvid mig, ”Vi är på väg mot det? Att flytta till landet.”

Berättar om min gård och han berättar om gårdsköpet i Delsbo. Vi hinner prata en hel del om att äga skog, ha en gård och när det är dags att flytta. Hur man kan dryga ut pensionen. Om den sunda motionen som vardagligt trädgårds- och skogsarbete ger.

Han kände inte till Nora. Berättade om vår lilla trästad. Att det sjuder av kulturliv. Om Stadra.

Han berättade att de ville köpa till skog till den avstyckade fastigheten. Att de inte var redo att flytta än. Att Delsbo var fint och att det händer mycket där. Har bott i Hälsingland så kunde inte annat än hålla med. Hälsingland är ett vackert landskap.

Sedan skildes vi när jag steg av efter 10 minuter i Spånga.

Kanske ses vi aldrig igen eller så åker han till Nora och frågar efter en kvinna som har bin och en gård vid en sjö.

Kanske åker jag någon gång till Delsbo och frågar om de där Stockholmarna som köpte en avstyckad gård 2017-18 och hör hur de har det?

IMG_2796

 

 

 

 

 

 

Tistlar och hampdån

En lång vinter följdes av en vår som blev sommar. Innan bistyrkan vuxit sig stark blommade många växter samtidigt i maj. Tacksamt att bo på landet nära skog och ängar. Bina hittar nektar och pollen hos vilda växter när det som ska vara vilt får vara kvar. Tacksam för tistlar, pip- och hampdån.

Hur man inte fångar en svärm

För två år sedan svärmade mina bin. Arbetade i Stockholm och bad en biodlare hjälpa mig. Han tog svärmen. Ett samhälle förlorat. Finns inte regler för vems svärmen är. När man inte vet tar den som hittar svärmen den. När någon bett om hjälp rådde olika meningar bland bitillsyningsmännen och biodlare. Länsstyrelsen hade inte svar. Förr fanns lagstiftning.

Förra året svärmade ett samhälle hos grannen. På grund av missförstånd förstod varken han eller jag det. Ingen av oss såg svärmen. Ännu ett samhälle förlorat.

Igår när jag pratade med en biodlare i telefon såg jag ett kluster av bin på min ladugårdsvägg.

Inne i ladugården hängde en stor svärm vid en takbjälke. Med rådgivning från bitillsyningsmannen klädde jag mig i heldräkt, klättrade upp med en hink och började raka ner svärmen i hinken. Halva svärmen föll i golvet. Bina i hinken flydde förbi spärrgallret. Alltså var drottningen på golvet. Bina stannar alltid med sin drottning.

Satte en låda med botten nära bina. Såg många bin i en annan låda. Satte den över första lådan och lock på.

Efter en halvtimme hade bina som flugit som tokiga efter fallet lugnat sig och satt sig i lådan. ”Tack och lov”, tänkte jag. Ytterligare ett råd var att spärra flustret – öppningen i botten som bina flyger ut och in genom – för att inte drottningen skulle flyga ut. Hon är dubbelt så stor och framförallt bredare än de andra bina. På med dräkt igen och skruva fast spärrgaller.

Pallrade upp kuporna på en pirra och spände fast lådorna. Väntade och väntade att det skulle bli mörkt ute. Bina verkade inte vilja krypa in helt och hållet. Några hängde vid flustret.

Men ner skulle vi för en smal trappa från andra våningen i ladugården. Önskade mig en lyftkran. Första stegen gick bra även om lådorna skakade hit och dit. Var tvungen att luta pirran bakåt. Den övre lådan var lite mindre och gled mot pirran. Ur glipan kröp bina ut. Satte ihop dem med massor av bin surrande kring mig. Kärran till min Can Am var för smal. Återstod att dra bina med pirran från ladugården över gräsmattan. Hade inte märkt hur gropig den är. Pirran fastnade flera gånger i gropar, lutade hit och dit. Lådorna glipade. Fler bin flög ut. Önskade mig en frontlastare. Till slut  fick jag upp kupan på ställningen.

Bina klustrade sig utanför lådorna. Hoppades att drottningen skulle vara inuti. I morse var alla bin inne. Nu dansar de för varandra. Många lärdomar av denna svärmfångning. Som att sätta hinken på svärmen innan man rakar ner dem.

De bin som smet ut i går i ladugården är kvar och förföljer mig. Hoppas de hittar sitt samhälle. Nackdelen när man bråkar  med bin i sin egen bigård. De är långsinta.

 

Kalhygge blir prunkande lövskog

För fem år sedan ett kalhygge. Idag ett paradis för bin. Planterade gran på en del närmast grannen. Lät resten vara. Ville inte ha höga granar som skymde kvällssolen. Istället har det fått växa vilt. Planterade några träd som i år växt till sig. Ek och lärk.

En invasiv växt som bara gör en biodlare glad är druvfläder; växer ohämmat, luktar illa och är giftig. När den blommar sjuder den av liv. Bina samsas med nyckelpigor och guldbaggar. Nyttigt pollen till kupan ger larverna, som ska bli bin, protein. Druvflädern klarar inte konkurrensen från högre träd. På sikt får den vänta tills nästa hygge innan den kommer åter. Då kommer en annan växt upp istället. Som rönn. Den ger både nektar och pollen.

Som biodlare iakttar jag naturen. Varje dag blommar en ny blomma eller ett träd. Det som förr gick mig förbi fyller mig med tillfredsställelse. Mina bin har mat och nektar till honung.

Mellan träden kommer växter, vars frön vilat i mossan. Granskogen lät inget ljus komma ner. Fingerborgsblommor – digitalis – växer som ogräs bland nässlor, hallonsnår och smultron.

Röjer hårt bland sly så det blir luftigt. Solljuset låter de träd som står kvar växa sig starka och stora. Hos mig brer lönnen ut sig – hos grannen lind. Ännu förstår vi inte varför vissa träd växer bättre några hundra meter bort.

Bild: Guldbaggar som trängs på en druvfläderblomma.

IMG_2470

Lyssna vid en lönn

Idag en dag jag längtat efter. Lönnen blommar. Det är varmt. Tidigt i morse några bin som identifierade dagens pollen och nektarblommor. Sedan dansar de och visar de andra vägen. Frampå eftermiddagen när solen värmt luften trivs bin som bäst. De kan flyga när det är svalt men många bin föredrar att stanna inne och pyssla med annat som att bygga ut vaxkakorna.

Frampå eftermiddagen ställde jag mig under den stora lönnen och lyssnade på det svaga surret från flitiga bin. Några bin gav inte upp utan arbetade efter klockan 21. VId kuporna i skymningen surret av bin som fläktar ut fukten från nektarn så att honungen får perfekt konsistens.

IMG_2463

Vår

Vår, första veckan – plusgrader dygnet runt med fin värme under dagen. Våren, den tid vi biodlare med förväntan hoppas på att skicklighet och försyn låtit våra bin klara vintern. Att vid flustret glädjas åt de bin som överlevt. De dansar och visar systrarna vägen till pollen från hassel och al men även en och annan sälg som blommar.

Fann rivmärken på en kupa. Länsstyrelsen skickade en viltexpert. Han konstaterade att det var en grävling som bitit av spännbandet, bitit sönder delar av locket och sedan kastat det åt sidan och roffat åt sig honungen/ sockerlösningen. Samhället överlevde inte chocken.

Annars var förlusterna få men obegripliga. Ett samhälle satt i kluster. Alla bin såg fina ut men döda. Som djupfrusna mitt i honungen. I ett annat låg bin längst ned på ramarna döda i kluster. Kanske hade drottningen dött och de gav upp.

Av 21 samhällen överlevde 18 som är vid god vigör och samlar pollen till larverna så att de utvecklas till arbetsbin och ett starkt samhälle. När värmen ger nektar från blommor och träd ska de vara tillräckligt många för att samla in honung till sig själva och överflöd till oss andra.

Biodlingen får mig att uppmärksamma skeenden i naturen. Spanar efter de röda hängena från al. Under en al vid sjön hörde jag häromdagen bin surra. Igår en vitsippa i skogen. Krokusar och snödroppar sprider sig över gården. Tussilago tittar fram i diken.

Längtar efter maskrosinvasionen då bina får massor av pollen och nektar .

Bild: Grävlingstuggat lock; alpollen.

 

Gympa för 90+

Alla har inte förmånen att ha en gård där du får slita dagligen med fysiska projekt.

Läste om läkaren som startade träning för 90+are i Sickla.

Snart erbjöd Nacka kommun fler platser för gympan när man såg hur pigga de äldre blev. Gamla som tidigare inte kunnat knyta skorna stående klarade det. Andra hade fått bättre balans och lämnat rollatorn bakom sig.

Ur ett folkhälso – och samhällsperspektiv är Nacka kommuns initiativ ovärderligt. Gamla håller skärpan, får bättre balans, gemenskap och livskvalitet.

En annan artikel tog upp att dans förbättrar minnet. Det var ett initiativ i Latinamerika. Såg själv i Mexico City hur varje söndag staden betalar för att orkestrar spelar på torg. Där ses äldre, bland annat, exilkubaner dansa Son. Så vackert de rör sig.

Har en vän som har Parkinson och i hans stad i norra Sverige finns dans för sjuka i Parkinson. På så sätt förbättrar han sin koordination av rörelser.

I ett solidariskt samhälle skulle alla kommuner erbjuda gratis 90+gympa. Dans för äldre, även för de som har svårt att röra sig.

Tänkte aldrig att jag skulle engagera mig i PRO redan i höst men pappa är 91 år och hans fru likaså. Vill att de ska få chansen till dessa fantastiska möjligheter även där de bor. Och inte bara de utan alla 90+are. Så det så!