Hittepålivsstil

När jag arbetade i Guatemala fick jag ibland frågan vad som var svensk kultur. Man vet inte vem man är utan att se sig i ljuset av någon annan. Är jag lång eller kort, ljus i hyn eller mörk. I Guatemala var jag lång. I Sverige kort. Jag ansågs inte helt ljushyad men inte heller mörk.

Hur tänkte jag på svensk kultur i ljuset av Guatemala. Att vi har institutioner som fungerar. Rättssystemet lagför mutbrott. Politiker tömmer inte hela statskassan. Vi har en idé om solidaritet med människor som behöver samhällets stöd.

Alla får vård, även om det finns mer att önska är vården inte avhängig dina möjligheter att betala. Vi står upp för mänskliga rättigheter. Kvinnor och män ges möjlighet att arbeta genom förskolor och lagstadgad föräldraledighet. Olika konststilar, musik och litteratur blandas i en bukett. Vi får vara olika. Att en norm inte ska stänga in oss och utesluta de som inte passar i den rådande normen.

Fastnar vi i religion skymmer vi de viktiga frågorna som bidrar till integration och samhällsutveckling. Att stå upp för demokratiska och fungerande institutioner. Att kämpa tillsammans med sina landsmän mot förtryckande strukturer och inskränkningar av mänskliga rättigheter.

I den Europeiska kulturen är det många länder som mer eller mindre passar in.

De som inte passar in är Grekland, Italien och forna östblocket. Nu kanske en Greklandvän säger att de varit solidariska när det gäller flyktingar men det räcker inte.

I de länder som inte passar in är det framför allt korruption liksom nepotism, som faller utanför ramen om europeisk livsstil. Liksom avsaknad solidaritet med grupper i samhället som hbtq-personer, romer, invandrare.

Om vi ska skydda den europeiska livsstilen ska vi arbeta med det vi redan gör. Demokrati och mänskliga rättigheter. Vi behöver ingen kommissionär som uppfinner en hittepålivsstil.