Igår på väg från ett härligt möte med en vän från Guatemala till sonen hamnade jag i trängseln på pendeltåget vid Odenplan. Sa rätt ut i luften något i stil med ”det här är exotiskt, bor på landet och behöver aldrig trängas annars”. Då säger en man som står bredvid mig, ”Vi är på väg mot det? Att flytta till landet.”
Berättar om min gård och han berättar om gårdsköpet i Delsbo. Vi hinner prata en hel del om att äga skog, ha en gård och när det är dags att flytta. Hur man kan dryga ut pensionen. Om den sunda motionen som vardagligt trädgårds- och skogsarbete ger.
Han kände inte till Nora. Berättade om vår lilla trästad. Att det sjuder av kulturliv. Om Stadra.
Han berättade att de ville köpa till skog till den avstyckade fastigheten. Att de inte var redo att flytta än. Att Delsbo var fint och att det händer mycket där. Har bott i Hälsingland så kunde inte annat än hålla med. Hälsingland är ett vackert landskap.
Sedan skildes vi när jag steg av efter 10 minuter i Spånga.
Kanske ses vi aldrig igen eller så åker han till Nora och frågar efter en kvinna som har bin och en gård vid en sjö.
Kanske åker jag någon gång till Delsbo och frågar om de där Stockholmarna som köpte en avstyckad gård 2017-18 och hör hur de har det?
Saxhagen Gård 